And i miss your love.
Hello! (sa jag till busschauffören i dag, och han sa hello tillbaka. SÅ himmla coolt om han trodde jag pratade engelska)
Jag är så fruktansvärt känslig när det gäller död i förhållanden, och när folk gör slut och allt sånt här.
Jag bara gråter.
Och idag så läste jag en blogg om en tjej som var 20 år och hade cancer som dött nu.
Hon hade pojkvän, och dom hade precis förlovat sig och hela köret.
Men samtidigt som jag grät så hade jag ändå ett leende på läpparna. För när man läser hennes blogg så kan man inte förstå att hon var så sjuk som hon var.
Hon skriver jätte glada inlägg om hur glad hon är at hon lever, och hur man ska uppskatta allt så mycket.
Och varje dag så lägger hon in ett citat från någonting som får en att må så mycket bättre.
Jag hoppas verkligen att hon mår finnemang nu.
här är hennes blogg:http://jagefrisk.blogg.se/2008/september/a.html#comment
Detta får mig såklart att tänka på min underbaring.
Och ville bara säga att jag saknar dig och längtar tills i mon.
I know the distance is a factor
but I stretch as often as I can
I hope to reach your hands any day now
